Tankedikt: Skogen jag växer i

Postat den 30/06/2022 av Anne-Marie Körling

Skogen sa:

– Kom du. Sitt på den varma stenen. Den lämnade inlandsisen efter sig. Den är len. Känn den.

Skogen sa:

– Inget krävs av dig. Låt din sorg vila ut i grönskan och se den döda stammen. Skrik dina tårar över gammelmossan.

Skogen sa:

– Vi minns dig. I snön dina steg. Denna sommardag liknar också sommardagen för fem år sedan. Du gick här och vi är kvar.

Jag gick in i skogen. 

Allt glömde jag bakom mig. 

 

AnneMarie Körling


Inlägg som berör samma teman:

  1. Jag lever!
  2. ”en mild och utsökt ensamhet”
  3. Skogens nu
Det här inlägget postades i Skriver om ditt och datt. Bokmärk permalänken.