”en mild och utsökt ensamhet”

Insåg att jag inte läst något av Tove Jansson sedan en tid. Gick igenom mina böcker i bokhyllan och fann att den jag inte läst om var boken Sent i november. Därför börjar jag läsa den i slutet av juli. Och några rader fastnade så vackert. Detta om ensamheten. Och om regnet. Och om skogen.

Regnet föll över hans gröna hatt och hans regnrock som också var grön, det viskade och droppade överallt och skogen gömde honom i en mild och utsökt ensamhet.

Skogen. Den gröna skogen. Ensamheten blir aldrig så stor i skogen. Jag minns när jag kände mig ensam och övergiven och hur jag varje dag tog långa promenader i en skog. Skogen var vänlig. Man försvinner in i den. Hör ihop med den. Här är det Snusmumriken som bryter upp och försvinner. Tove Jansson sista bok om muminfamiljen.

… Snusmumriken steg in i sin skog men hundra mil av tystnad framför sig.

Hej HOPP!

Anne-Marie

Det här inlägget postades i Litteratur och läsning och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

1 svar på ”en mild och utsökt ensamhet”

  1. Helena Andersson skriver:

    Använde denna text idag. Kortskrev. La oss i. Gjorde om. Så lätt och så lyckat. https://www.moomin.com/sv/citat/jag-brukade-sta-framfor-den-lilla-tamburspegeln/#ed4e3be9
    Tack för dina tips AM.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.