”Du har så lätt för dig, sa läraren men det hade jag inte”

– Jag minns att lärarna sa att jag hade så lätt för mig, berättar den jag talar läsning med.

Det började så tidigt. Han är ett läshuvud, sa man. Han kan redan läsa fast han bara är fem år. Barnet själv hade ingen aning om hur det var att ha ett läshuvud men hade upptäckt att han kunde läsa. I skolan kunde han läsa och fröken sa att han kunde det som alla andra barnen skulle få lära. Han upplevde att han var färdiglärd. Han hade lätt för sig upprepades om honom.

Han visste själv inte vad som menades med att han hade lätt för sig. Själv minns han hur svårt det var att fråga om hjälp och rubba bilden som sa emot och skulle presentera en annan person. En som inte alls hade det lätt. Någon som var i behov av hjälp.

I de högre stadierna bjöd texterna på motstånd trots att läsningen gick bra så förstod han inte vad han läste. Intresset slokade. Engagemanget vreds ner och sinnesstämningen gick i moll. Vem skulle han fråga? Vem skulle han kunna prata med? Han hade ju så lätt för sig. Och på proven presterade han också utan anmärkning trots att han inte riktigt visste vad han hade lärt sig. När han sedan studerade på universitetet märkte han att han hade det svårt. Texterna okända. Språket obekant. Men han kunde läsa. Det visste han. Så han fortsatte att läsa. När han såg tillbaka skulle han gärna ha sluppit den upprepande frasen om hur lätt han hade det. Det som sades om hans förmåga stämde inte med hans egen bild av hur han hade det. Men han lärde sig att inget säga. För vem tar till orda och säger att

– Nej, det är inte så lätt för mig. Jag behöver också hjälp och samtal. Jag kämpar både med bilden av att vara den elev ni säger mig att jag ska vara men också med att få uppleva att jag lär mig och att det bjuder på motgångar och svårigheter.

Jag lär mig att varenda elev har rätt till sitt lärande. Lätt och svårt är inte kriterier vi ska använda oss av. Det låter bra när vi säger till eleverna vad som är lätt och vad som är svårt.  Men vi har ingen aning. Om vi säger att saker vi lär oss är lätta och att någon har lätt för sig kan vi missa att synbart lätta texter har ett djup vi kan svindla inför och att någon har det lätt för sig kan innebära att vi tror att eleven är hemma i varenda uppgift vi ger eleven. Så är det inte.

Hej HOPP!

This entry was posted in Barns rättigheter, Lärarens språk, Ovan trädtopparna, Strategier, Synligt läsande, Textsamtal, Undervisningen. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>