Jag var under några vackra år anställd hos Stikkan Anderson. Det är år jag minns med värme. Talade ganska lite om det då det begavs sig, det var för stort och för många kända namn inblandade i verksamheten. Då jag anställdes av Stikkan fick jag arbetsuppgifter som jag nästan hissnade över. Skulle jag… ?
– Ja, jag tror du kan, jag tror dig om det, svarade Stikkan.
Långt så här i efterhand insåg jag att Stikkan drog min in i min egen utvecklingszon. Han trodde på mig, anade att jag kunde, att jag ägde viljan och att jag skulle ha utmaningar. Detta minns jag med speciell värme. Det betydde också att jag ville leva upp till uppdraget och jag skulle leva utmaningen.
Det är vackert att bli trodd på, det är underbart att få utmaningar, det är väldigt, väldigt hedrande att få höra att någon tror på ens förmåga. Stikkan Anderson var lärare.
Anne-Marie
Och vilka fantastiska texter han skrev på 60-talet
http://sv.wikipedia.org/wiki/Stikkan_Anderson
Min favorit är ”Det är knas på våran magister”
Härligt Mats, Anne-Marie