Skogen.Jag går i den. Under fötterna knirr och knarr. Ovanför huvudet grenverk och himmel. Ljuden av fåglarna. Kvirrelikvirr. Jag ser på vägen framför mig. Jag får tänka på varje steg jag tar. Lösa uppkomna problem under vägens gång. Lyssna till ljuden. Tänka på fotsteget. Snubbla till och hämta balansen och återställa mig. Skogen är nu. Doften är nu. Allt är nu. Det slår mig att det helande inte ligger i själva skogen utan att skogen behöver min närvaro. Jag är i den. Rör mig framåt. Tänker här och nu på mina steg.
Inget då. Inget sen. Bara nu.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
