Social kompetens? Vad är det egentligen?
Den tysta eleven som är blyg och gör sina arbeten, hjälper sina kompisar mer i det dolda, skriver fantastiska berättelser och ombeds vid utvecklingssamtal att utveckla sin sociala kompetens. – Ta för dig mer! och allt det som kan slungas mot en person som inte vill vara i centrum, eller kanske det epicentrum där kraften är som som starkast, utan mer för sig själv för att arbeta med det som eleven vill.
Den som ska äga social kompetens i klassrummet är läraren. Social kompetens handlar om att behärska samspelet med andra människor, sammanjämka olika viljor, kompromissa om det behövs och fatta nödvändiga beslut.
Vad en socialt kompetent lärare bör göra för sina elever är att möjliggöra för eleverna att tala, diskutera, prata, småmumla, uttrycka sig och det muntligt. Jag läser i DN 26 maj 2011, att:
”Visst har det alltid varit svårt för personer som inte kan prata för sig. Jag tror att arbetsmarknaden för de individerna tyvärr har krympt.”
Och då gäller det förstås att ge eleverna ett rikt språk, låta eleverna samtala och uttrycka sig, spegla sitt ordförråd i någon annan människa och se hur orden faller och tas emot. Det är också viktigt att veta att allt som sägs inte är relevant. Det går att uttrycka sig tydligt och stringent utan att orda för mycket. Det betyder att det är innehållet i det som sägs som räknas och hur innehållet uttrycks och framförs. Det ska vi utbilda eleverna i. Uttryckskonst!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
