Sociala medier och sociala jag

Då jag började vara social i sociala medier såg jag mig själv kliva ut ur skolbyggnaden och ut i verkligheten. Det är ett steg jag tog för flera år sedan. Utanför skolbyggnaden fann jag det jag behövde av dialog, samtal, diskussion, påfyllnad, ifyllnad, hjälp, gensvar. Ja, jag är social i sociala medier. En bland många. Men fotografiet visar mitt första steg. Idag ser det inte ut så här. Med värme till min sociala sfär.

De gånger jag har haft förtroendet att tala om sociala medier har jag lyft fram mina sociala kontakter här och där. Jag har talat om den styrka det finns i lärarkåren inom de sociala medierna. Jag tycker om det. Det får mig att tänka på de lärare som kom att göra storslagna saker för ungarnas lärande i början av 1900-talet.

Dessa lärare kämpade för barns lärande och elevernas läsförmåga och kom genom sitt enträgna arbete att skapa något nytt och stort för eleverna – Sagabiblioteket. Denna sak förenade lärare kring de kunskaper de har och ville utveckla – kunskaperna om eleverna och behovet av att kunna samspela bättre med de ökade kraven på läsförmåga. Klart att det handlade om en möjlighet för elever att kunskapsmässigt utvecklas och i sinom tid äntra högskolor i större grad. En kunskapsförflyttning som kunde heta duga och mer därtill.

Jag är en social människa och det är för mig naturligt att ingå i de sociala möjligheterna som nätet ger mig. Det goda nätet. Det pedagogiska nätverket som omsluter så många fler yrken där den pedagogiska frågan förenar och intresset för utveckling och ansvaret om uppdraget delat och korresponderat, uttryckt och utvecklat. Kursplanens ”vill, vågar och kan” är förvaltade ord bland oss.

Det är klart att jag är en bland alla – att jag ingår i ett sammanhang – hur kan jag vara socialt ensam i sociala medier? Fullkomligt omöjligt. Jag oroar mig för mina dagliga kommentatörers endaste frånvarodag och kan skriva och fråga om hur det är ställt om jag inte hör något på några dagar, jag vet ungefär när den gensvarar kommer att uttrycka sig och jag vet något litet om de som ger sina synpunkter … jag läser in mig på mina bloggkollegors tankar, stortackar för alla informationskanaler som öppnar sig överallt. Jag är fortbildande fortbildare – en slags del av en summa. Och som alla summor – helheten är alltid större.

Anne-Marie