… och jag lovade sitta på en axel. Jag lovade att bara tänka på! Jag lovade att allt gick bra redan i förväg. Jag vet att det gör det. Kunskaper var redan muntligen presenterat för mig. Så fungerar det ungefär när man lånar lärande rum hos någon annan. Den som lyssnar är resonansbotten för kunskaperna, tankarna och befästandet av dem.
Det sista jag hörde innan vi skiljdes åt var:
– Har du en penna?
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
