Sällskapet möter ett annat sällskap. De ska äta ihop. Förmodligen ska de fira något av vikt kanske själva gemenskapen. De vuxna hälsar på varandra och på barnen. Barnen tvingas hälsa på varandra. Den lilla flickan räcker på order av sin mamma fram sin hand. Pojken tvingas sträcka fram sin. Plötsligt utan att föräldrarna kunde hindra dem drar barnen tillbaka sina händer och tittar på varandra och säger något jag inte förstår. Barnen får sätta sig till bords, hamnar mittemot varandra, och de ser båda arga ut. Det är först när de börjar leka med något som ligger på bordet som de blir vänner.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
