Vi sitter och samtalar. Frågorna som dyker upp gör att vi söker svar på det vi undrar. Hur är det med staden Pula? Vad gjorde Lord Byron? Är Venedig världens mest besökta plats? Var köper man gräsklippare? Får man ta upp föråldrade stockar ur meanderfloder? Vem spelade i filmen den och den?
Och vi söker svar. Nätet är runt omkring oss. Andra frågor dyker upp då vi samtalar om det vi får veta och lära – stämmer det? Finns det någon annan källa vi kan jämföra med? Vad vet vi om det här själva?
Vi pratar om det vi lär oss. Vi borde prata mer om det vi läser. Om vi är två runt informationen vi får oss till dels kan vi dela våra funderingar och lära ytterligare. Vi kombinerar samtal, läsande med tänkande och ifrågasättande och i gemenskap med varandra fortsätter frågorna.
Kanske kan skolan låta eleverna diskutera skillnader, argumentera för sina ståndpunkter, lära sig tala om det de lär sig och vi lärare kunde samla information och kunskap om vilka frågor eleverna ställer. Vad är det vi kan och vad är det vi lär?
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
