Idag lekte jag och några elever om framtidens förmågor. Jag iscensatte ett litet drama. Vi var fem forskare på KTH. Eleverna var lite motvilliga först. Var rädda att jag skulle hitta på frågor de inte kunde svara på. Samtalet om ingenting kallade jag det. Om ingenting fanns och vi skulle uppfinna ingenting – hur skulle vi göra då?
Det lades på bordet, kunskaperna om saker och ting som fanns och som redan var utvecklade. Det lades på bordet att vi behövde någon som peppade oss att inte överge ingenting för någonting annat. Det behövdes …
Då leken var slut hade vi skapat en mängd frågor. Vi hade också skapat relationer. Vi hade också delvis tagit olika ledande roller. Vi hade faktiskt varit kreativa och fått idéer som syntes hämtade ur … ingenting men ändå någonting.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
