Det ska alltid handla om läsförmågan, den att kunna läsa det som är i lektionens fokus och att förstå det som står. Det handlar uteslutande om undervisning och om att aldrig självklara läsförmåga eller ta den för given. Det finns inget att ta för givet. All text har större bottnar än det vi först kan läsa av texten, med begrepp som är så innehållsrika att det lång tid att erövra dem och genom samtalen blir förståelse och sammanhang rikare och gör texten till en mötesplats.
Det är i undervisningen som texten ska ha sin början. I lärarens förberedelse av den, genom frågorna skapade för att möta texten.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
