Tomas Tranströmer – så vackert språk är om språk

Tomas Tranströmer. Om språket. Om dikten som skapar språket. Så här kan vi famna språket genom språket:

• ”Vokalerna var blå himmel och konsonanterna var svarta kvistar och det talade så sakta över snön” s.56

• ”Läs mellan raderna. Vi ska träffas om 200 år … ” s. 107

• ”Språket marscherar i takt med bödlarna. Därför måste vi hämta ett nytt språk.” s. 98

• ”Varje problem ropar på sitt eget språk” s. 78

• ”Vi befann oss i första kapitlet av en mycket stark berättelse” s. 55

Den sista strofen tycker jag kan inleda varje bok vi läser och själva läroplanens förverkligande. Allt av nyfikenhet på nästa kapitel. Stroferna är hämtade ur Tomas Tranströmer: Dikter. Från ”17 dikter” till ”För levande och döda”, Månpocket 1991