Läser Björn Wimans krönika i Dagens Nyheter söndagen den 31 augusti 2014
”en mätningsfixerad samtid, styrd av själsdödande binära tankemodeller, hotar de oberäkneliga krafter som ligger till grund för skapandets villkor”
är en mening jag måste fundera över.
Fantasin, kreativiteten, glädjen och lekfullheten, allvaret och spegeln i samhället synliggör och utmanar tänkande. Jag funderar mycket över hur skapande synliggör kunskaper, alltså de vi mäter, men att själva omsättandet, skapandet ger en palett av kunskapens uttryck och vägar.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
