På vägen ut hör jag eleverna prata om lektionens innehåll. De funderar över något de inte fick riktigt klart för sig under lektionen. De frågar varandra om något som de fortsätter att undra om. Och när de gör det går de iväg med sina tankar och sina funderingar. Lektionen har gett och fortsätter att ge. Lärandet tar inte rast.
Lektionerna borde ge eleverna något att bita i. Problem som inte är lösta utan pågående. Så att de sitter över lunchen och diskuterar det de fortsätter att grubbla på. Ibland undrar jag varför det är så lite diskussioner och fortsatta samtal om det vi lär på lektionerna. Ibland hör de inte det är rast. Då borde vi undersöka vad vi skapade för eleverna att tänka genom. Vi kan ana det livslånga lärandet i samma stund.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
