Jag får ett sms. En läsare minns att jag gav boken en gång för länge sedan. Vid omläsningen blir jag ihågkommen. Samma gäller barnböckerna som höglästes en gång för länge sedan. Boken omsluter en rad relationer och minnen. Barnet som minns farfars högläsningsröst eller barnet som minns hur mamma läste boken om och om igen och att boken var älskad som ingen annan.
Jag minns också boken. Lars Gyllenstens lilla bok vars omslag jag genast älskade. Jag arbetade i bokhandeln då den kom, och jag arbetade också då den kom som en liten billig utgåva. Jag sålde därför in boken till de flesta kunderna – läs den här – och den var så billig att den kom med kunden hem. En kund kom tillbaka och köpte 25 exemplar och gav till hela släkten. En dag kom Lars Gyllensten in i bokhandeln och kom fram till mig för att fråga om en bok. Jag berättade då hur jag sålde hans bok. Jag mötte en ödmjuk författare som tackade och sa hej, hej och så fick boken ännu en historia att omsluta den med.
Jag har läst boken fyra gånger. Nu är det länge sedan. Men jag lyfter fram den ur bokhyllan och återknyter till minnen och tänker på den läsupplevelse jag då hade. Kanske att jag läser den igen.
Hej HOPP minnet!
Anne-Marie Körling
Litteratur:
Gyllensten, Lars: 7 vise mästare om kärlek, 1986
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
