En trave av böckerna vi läst – och det vi minns dyker upp bland sidorna

 

 

En gammal bok ligger framme på köksbordet. Sonen minns att han läste den för några år sedan. Han grabbar tag i boken. Börjar bläddra, ögna igenom och under en lång tid är han mycket tyst. Ögonen vandrar över sidorna.

– Jag letar efter ett parti jag minns… mumlar han. Det är svårt att hitta men …

Han läser, ögnar, bläddrar. Efter en halvtimme tittar han upp och säger att han hittat det. Han börjar spontant högläsa, glad och generös. En text att dela med sig av. Jag lyssnar. Får en bild av berättelsen, språket och plats, dofter, saker och personer. Högläsningen är inte längre än 90 sekunder.

Skola:

Att låta eleverna återmöta sina böcker, på samma sätt, bläddra, ögna, känna igen och återigen bli nyfikna med. Få en stund att högläsa ur den för att dela med sig. Vi hastar ofta över till nästa, nästa, nästa bok. Genom en stunds återkoppling kan vi få hämta hem något från förr och njuta av att upptäcka igen.

 

Hej HoPP kära ni,

Anne-Marie Körling 

Det här inlägget postades i 90 sekunders högläsning, Bibliotek/Skolbibliotek, Boken i undervisningen, Lässtrategier, Lektion, Litteratur och läsning, Synligt läsande, Textsamtal. Bokmärk permalänken.