Eleven satt där som ett levande exempel då jag föreläste vid skolan. Han log igenkännande åt skolfrågorna jag lyfte. Då jag gick igenom begrepp som eleverna i årskurs sju, åtta och nio ska få möta och lära känna räckte han upp handen och sa att han kände till flera av dem, minst fyra och att de hade han lärt sig i skolan. Eleven gick i årskurs fem. Jag bjöd in eleven att berätta och gav eleven utrymme att föra sin talan och beskriva det som skulle beskrivas.
Idag möttes vi igen. Han berättade att han gärna bidrog till skolans utveckling och att han gärna hjälpte mig att föreläsa igen om jag behövde. Själv skulle han gå med elevkåren och bidra till det han kunde om skolutveckling.
Jag tänkte:
Av allt det vi ger och gör i skolan är kanske detta vad vi alla önskar. Elever som tar kontakt, berättar själva, kopplar ihop sina kunskaper med de som presenteras, tar till orda, deltar i resonemangen, är relaterande och …
Jag sa:
– Det ska bli spännande att följa ditt engagemang för det vi har gemensamt. Du får gärna ta ordet. Ser fram emot nästa gång. Välkommen.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
