Författarens språk och att känna igen berättarrösten

Körling fotograferar 2010

Det är en slags övergång. Den att förstå hur författaren skriver och använder sitt språk. Jag behöver läsa in mig i språket och hur författaren förmedlar sin berättelse. Ibland bjuder det på stort motstånd. Inte själva handlingen utan hur författaren bygger upp sina meningar och hur berättelsen berättas. Om jag har läst en författares bok kan jag inte alltid med enkelhet hoppa in i en ny bok av en annan författare. Jag har en annan läsning som hindrar mig och jag upptäcker att den här författaren skriver på ett helt annat sätt.

Barn som läst sig mätta på serieböcker lägger den plötsligt åt sidan. De har läst färdigt. De är mätta. Att hitta en ny berättare att språkligt knyta an till är inte alltid det lättaste. Jag brukar ge eleven högläsning för att lyssna in hur äventyret berättas och verka som övergång mellan olika genrer och olika författarröster.

Då jag själv läser och har läst ut en bok (känns alltid sorgligt att skriva att boken är utläst) så kastar jag mig inte över nästa bok av en annan författare. Jag smakar av litteraturen och lägger några böcker i travar framför mig. Jag kanske läser en faktabok mellan de två skönlitterära böckerna. Nu väntar mig två böcker. De är så olika i sin berättarform men båda lockar med sitt innehåll.

Det här inlägget postades i Litteratur och läsning. Bokmärk permalänken.