Det kulturella arvet

5 svar på Det kulturella arvet

1. sspirit skriver:

   31/03/2010 kl. 4:38 e m

   Helt spontant vill jag veta:
   – vems idé har varit att iscensätta detta? Barn eller vuxna?
   – varför har de valt detta?

   Jag ser resultatet(filmen) som diskutabelt utifrån perspektivet(barn eller vuxen).
2. Plura skriver:

   31/03/2010 kl. 4:52 e m

   Hos Mats sa jag som Sauk – Jag är skeptisk….

   Är det Gudfadern, Sopranos eller Al Quaida – som är grunden för diskussionen? Jag tvivlar starkt.

   Att det sedan i vissa länder i världen finns barnsoldater är en helt annan diskussion, som inte hör ihop med värgdegrundsdiskussionen mer än att man fördömer det med hjälp av barnkonvensionen.

   Något ostrukturetat från Plura, sista självande timmarna av mars 2010.
3. Ulrika skriver:

   01/04/2010 kl. 2:49 f m

   oj!
   Först: Nej!
   Sedan: Det beror på… Vad kom före? Vad kommer efter? Intentionen?
   …kanske är de gamla ”sedelärande fablerna” för abstrakta – kan detta väcka viktiga frågor och nyanserande diskussioner i en lärande situation som har förankring i värdegrunden/läroplanen utifrån på ett mer konkret och direktimagen.
   Skulle jag göra detta med min klass? Troligen inte – men jag skulle gärna… Barn leker i mångt och mycket liknande lekar. Men ändå känns det barnförbjudet eller kanske skolförbjudet.
   //Ulrika
4. Anne-Marie skriver:

   02/04/2010 kl. 4:27 f m

   Ja, jag tycker inte man ska hindra barn från att gestalta SINA upplevelser, men jag ställer mig tveksam till om detta är en produktion sprunget ur barnens erfarenheter av att se denna film – jag tror det är en vuxenkonstruktion. A-M
5. Mats skriver:

   03/04/2010 kl. 8:09 f m

   Jag älskar den blyge pojken som leds in på slutet för att skjuta Tony. Han stjäl alla applåderna på ett bedårande sätt!

Kommentarer är stängda.