Frågorna på kyrkogården

Jag har så många frågor.

Jag har en hel hoper.

Dessa frågor ställer jag till såväl levande som döda.

Jag tänder ljus för att jag tror på dialogen.

Den jag för med minnet och hågkomsterna.

Med de ännu levande och de fortfarande döda.

Och när mörkret faller över alltsammans då kan jag gråta.

Anne-Marie

Det här inlägget postades i Sorg och har märkts med etiketterna avslutet, frågorna, gråten, kärleken, livet, människorna, minnet, skratten. Bokmärk permalänken.