Category Archives: Sorg

Tankar om vikten och betydelsen av avslut

Under många år gick jag i terapi. Och efter många år är det dags att avsluta. Det är en punkt som till en början inte gick att se ur mitt perspektiv men som över tid kom att bli en verklighet … Continue reading

Posted in Relationer och vänskap, Sorg, Värdegrunden, Verkligheten | Tagged , , | Leave a comment

Pojkens gråt

Den lilla pojken tittar ner. I hans öga en tår. En enda tår rinner nerför hans kind. – Du är ledsen, säger jag. Han tittar på mig och säger: – Det är bara en tår. Den bara kom. Jag tittar … Continue reading

Posted in Ordförrådet, Sorg, Verkligheten | Leave a comment

Döstädningen

Jag läser en utmärkt krönika av Lotta Ohlsson i dagens DN. Hon beskriver något jag aldrig har fått möta att mina anhöriga har gjort. Städat inför sin bortgång. Mamma hann aldrig städa. Hon drogs ner i Estonia och omkom där. … Continue reading

Posted in Skriver om ditt och datt, Sorg | Tagged , , , | Leave a comment

Orden etsade sig fast som en livboj

När Estoniakatastrofen tog min mamma. Det kaos som uppstod i det inre. De tusen frågorna som inte hade några frågetecken. Orden som försvann. Tystnaden. Språk utan ord. Och sorgen, som ännu inte hade blivit sorg, kastade ett obegripligt täcke över … Continue reading

Posted in Litteratur och läsning, Sorg | Tagged , , , , , | Leave a comment

Inte ens orka läsa

Att läsa en bok innebar samma problem. Det var som att alla bokstäverna hoppade runt på sidorna. Jag var tvungen att dölja raderna både ovanför och under den txt jag försökte läsa med två vita papper för att ens ha … Continue reading

Posted in Litteratur och läsning, Sorg | Leave a comment

Om sorg: Skolläkarens friska svar

Min pappa dog när jag var för liten. Det gick inte att förstå att en pappa kan dö. Föräldrar ska liksom finnas och när de inte längre gör det tvingas man som barn att förstå något som inte riktigt vill … Continue reading

Posted in Sorg | Leave a comment

Estonia och lilla magen

Det regnar. Jag ser de röda löven i trädets topp. Plötsligt utan förvarning knyter magen sig inåt. Blir valnötsstor. Jag minns den här dagen i kroppen. Inte med förnuftet. Tänker på mamma. Tänker på Estonia. Sen ser jag ut mot … Continue reading

Posted in Sorg | Leave a comment