Kärleken är liten.
Den kan bäras av en endaste människa.
Kärleken är så liten.
Den är så liten att den ryms i blicken mellan just bara två.
Kärleken är så liten.
Den tar sig in i det skyddslösa mellanrummet.
Kärleken är så liten.
Den gör sig påmind innan handen möter handen.
Kärleken är så liten.
Den går inte att finna med förstoringsglas eller kikare.
Kärleken är så liten.
Den tar sig förbi murar och väggar, gränser och tullstationer.
Kärleken är så liten.
Den är mindre och än droppen som urholkar stenarna.
Kärleken är så liten.
Den är omöjlig att ringa in och definiera.
Kärleken är så liten.
Människan har med tusentals ord sökt göra den större.
Kärleken är så liten.
Den är så liten att den alltid bereder sig ett rum i det som synes omöjligt.
Kärleken är så liten.
Den har inte lärt sig något om kartan och kompassen, om bokstaven och räkneläran.
Kärleken är så liten.
Så liten.
Så liten.
Det stora ryms i att ta emot och att vilja ge.
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
