Jag skrev det här talet för några år sedan. Skriver ner det här på bloggen. Kanske någon vill låna. Låna och byta ut några ord. Låna och ta modet att ge ord för kärleken på något bröllop eller bara för att kärleken är mitt i vardagen:
En fest för kärleken
Detta är en fest för livet.
För mörkret, för ljuset,
för vägen som vinglar fram,
dikesrenens djup och nedförsbackens lätthet.
En fest för dagen.
Den börjar på morgonen.
Karin Boye får inleda kärlekens morgon,
hon skriver
BRYT UPP, BRYT UPP!
DEN NYA DAGEN GRYR
OÄNDLIGT ÄR VÅRT STORA ÄVENTYR.
Och över frukosten, som gärna får bli två frukostar,
den första och den andra
gör vi det genom Maria Wines ord
ATT VAKNA TILLSAMMANS
OCH MÖTA DEN BLÅÖGDA MORGONEN
OCH UTBYTA LEENDEN SOM VÄRMER
OCH VÄRNAR DEN NYA DAGENS FRAMTID.
För att över lunchen, den snabblagade vardagens blodpudding,
äta den med diktens lingonsylt och ser i kärlekens ljus
och vardaglighet att vi tillsammans får äta
GEMENSAMMA MÅLTIDER UPPLYSTA AV
LINGONSYLTENS RÖDA GLÄDJE
Kärlekens fest är alltid där vi är.
Den kan vara vardaglig och freda dammråttorna
som vilar i hörnen för att vi inte längre orkar med dem
och samtidigt blomma upp som solen som
låter solkatterna smyga med osynliga fötter över samma golv.
Och vardagens klockslag
de där väntestationerna
av möten.
Vi möts.
Stretar på där vi är.
Köper mjölk, kaffe och leverpastej.
Vi är vardagens människor.
och vi tar varandra för givna.
Det är en vila i det.
ALL KÄRLEK BIDAR SIN TID
OCH VÄNTAR UT SJÄLVA OMÖJLIGHETEN
skrev Lars Forssell och ändå är vi så rädda
för just det.
Så ifrågasättande.
Är vi så rädda,
så som Karin Boye skrev
RÄDDA FÖR ATT DRUKNA I DET GRÅA?
Det som kommer med vardagens lunk.
Som när vi frågar varandra
Vill du ha lite mer kaffe?
Dela en apelsin med mig?
Att minnas den kärlek som kommer med ett ja.
Ann Smith diktade om detta
Å VAD JAG TYCKER OM DITT SÄTT ATT SÄGA JA.
För kärleken är aldrig ensam.
Den berättar att
INTET KAN HÄNDA EN AV OSS SOM
ICKE HÄNDER OSS TVÅ.
En vardagsfest. Sådan kan kärleken vara.
Den övervinner inte allt
men den kan vara nog så uthållig.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
