Detektiv i min pedagogik!

– Vill du att jag ställa till det ordentligt i det pedagogiska tänk, sa mannen jag samtalade med.

– Ja tack gärna! svarade jag som hade en helt annan idé.

– Då så. Sitter du bra på din kant av lådan, sa mannen med en finurlig blick.

– Jo tack, sa jag, lådan är tillräckligt stor, kanske till och med för stor, sa jag och vickade lite på storlådan.

– Då så. Lyssna nu! sa mannen och böjde sig framåt över kaffekopparna och tittade mig djupt i ögonen

– Det är så här…

Det där samtalet över en fika en gång för länge sedan satte fart på mitt pedagogiska tänk. Först förstod jag det som jag ville förstå det, sedan insåg jag att jag hade för strama tyglar i mitt tänk, då… tog jag in det igen och grubblade än mer på det. Därefter insåg jag den fantastiska styrkan i det som sagts. Och så kom mina pedagogiska tankar att få ordentlig skjuts in i de sammanhang där jag verkar.

Det som synes enkelt är inte enkelt, det som synes svårt görs ofta för svårt, det som ska förändras kommer att förändras, det som sägs och är av vikt förändrar på sikt. Så tänker jag. Förlåt min kryptiska formulering. Men jag är något på spåren. Detektiv i min pedagogik.

Anne-Marie