En dag i november tågspanar Anne-Marie Körling på allt möjligt, 2009
Tågpoesi kan man tänka.
Men så tänker inte jag.
Verkligheten tänker jag.
Och så ser den ut en morgon.
Jag sågar den itu med
mina fotografier.
Tågar fram i tillvaron.
Som ett lokomotiv.
Framtiden får inte spåra ut.
Den får spåras!
Tåg är tåg om och på gyllene rälsor, fnittrar Anne-Marie Körling, 2009
Det finns också farliga saker i allt man kan befinna sig i. Jag höll mig undan, för jag ville inte ramla, röka eller göra något annat farligt. Jag ville bara åka tåg, en dag i november, tänkte Anne-Marie Körling, 2009
Anne-Marie
Det här inlägget postades i
Autodidakten,
Barns rättigheter och har märkts med etiketterna
räls,
tåg. Bokmärk
permalänken.
När jag ser den nedersta bilden kommer jag att tänka på hur min 4-åriga son tolkade dem. Han konstaterade först att man ska vara försiktig så man inte ramlar eller fastnar. Sedan tittade han på hunden längst ner och konstaterade att man fick ha hunder. Slutligen tittade han på bilden ovanför och tillade: ”Men de får inte ha sån där svans!”
Jag tittade noga på cigaretten och kunde konstatera att den inte var helt olika en hund med lång svans, fattas bara ben. Tänk vilka fantastiska tolkningar av symboler som kan uppstå i ett litet medvetande som ännu inte har klart för sig var en cigarett är!
Det engelska ”mind the gap” heter på danska ”pas trinet”.
Jag vet inte varför det är kul!
Mind gap läste jag… det är märkligt! Jag inser också att jag inte förstår danska.
A-M