Barnet inbjöd till lek …

BARNET inbjöd till lek…

… och det är så enkelt att leka med. Den lilla låg i en barnvagn. Det hängde en skyddande filt över barnet, mot solen, i värmen. Den lilla tittade ut. Jag tittade in på den lilla. Då log den där lilla ungen och lade filten över huvudet. Och så tittade den där lilla ut igen, skrattade och så höll det på från innerstadsbussturen till utanförstadsbussturen.

Jag räknade till 30 gånger. Men sedan slutade jag. Det kändes vuxet att räkna. Barnet räknar inte. Barnet är lika förunderligt fascinerat av att världen försvinner och kommer tillbaka. Och att försvinna bakom något, att gömma sig på samma ställe, det är en rättighet ett barn ska ta sig och vi andra ska visa respekt för. Jag log och lekte med. Jag räknade till 30 gånger. Men därefter så insåg jag att leken är universal, för alltid och tillsammans med den motspelande lekande jag. Varför räkna?

Anne-Marie

Det här inlägget postades i Autodidakten, Barns rättigheter. Bokmärk permalänken.

2 svar på Barnet inbjöd till lek …

  1. sspirit skriver:

    Ja, varför räkna?
    Varför inte ”bara” leka? Blir man en sämre pedagog om man göre det? – Det är min dilemma.

  2. Anne-Marie skriver:

    Jag brukar leka men notera. Om jag är pedagog – men som människa bland andra så leker jag och konstaterar!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.