Att få vara intill havets vågskvalp, bryggans gungeligunggung, solens lekfullhet är ingenting mot energin i en lekande fyraåring som efter en halv dag somnar i min famn och till mina barndomsnynnande av sånger från förr. Att känna en liten kropp andas in och andas ut, bli tyngre och tyngre, och slutligen somna bort från skrattmåsarna och storbromsarna för en stund är ett sommarminne för höstdagarna. Tystnaden hos oss vuxna bryggsittare då fyraåringen sov var total.
Ska det vara så? När vaknar den där lilla? Och vips gör den där lilla ungen det, tittar upp och säger
– Anne-Marie, ska vi leka skola, ska vi det?
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Klart ni ska leka skola, och se vad det är för skola en fyraåring ser framför sig. Underbar beskrivning av en fyraåring som vilar så lugnt och lever så energiskt 🙂