Jag skräms över siffrorna – var femte tonårsflicka i årskurs nio har så stor ångest att de någon gång skär sig – säger man på morgonnyheterna i TV. Var femte flicka?
Det är skrämmande uppgifter. Det torde vara ett underlag till stor diskussion i skolan. Vi lärare står eleverna närmast. Vi bör värna den närheten. Beskriva det vi ser och befolka vårt mellanrum och agera mellanled mellan krav som ställs på barn och unga och förklara verkligheten för de som kräver av barn. Jag funderar över glädje, skratt och stunder av småprat om ditten och datten, om verkliga mänskliga möten i våra lärosäten. Det är människor vi är!
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Det borde vara underlag för en stor diskussion, det borde det verkligen.
Kanske beror det på att jag inte jobbar på en högstadieskola längre att jag hör så lite, ja, nästan inget alls, av just den diskussionen?