Minnets saker berättar

Ensamhetens lilla hund

nsamhetens lilla hund

Saker och ting kan vara hur betydelselösa som helst för någon annan. Man kan tänka – varför har hon en sådan liten hund? Jo, så kan man tänka. Jo, den lilla ensamma hunden är ett minne från någon som tyckte den lilla hunden var något värdefullt. Någon som höll den i sin hand och värmde upp den med sitt liv. Och runt den lilla hunden fanns en människa. Jag fick den här hunden en gång för en tid sedan. Det var inte hunden jag fick. Jag fick något av den människa som hade haft hunden. Nu står den här. Den är mer ensam än tidigare. Nu flyttade jag fram den lilla hunden. Ställde den i centrum. Ställde strålkastaren mot den. Mitt i ljuset, mitt i centrum. Jag är inte säker på att jag gjort alldeles rätt. Alldeles i centrum och med så mycket ljus är det inte lätt att vara sig själv. Men plötsligt berättar den saker för mig. Om den där människan!

Anne-Marie

This entry was posted in Autodidakten. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>