Från min mailbox till bloggen

MAIL TILL MIG IDAG:

Hej Anne-Marie

Jag vill bara säga att jag tycker att dina inlägg på bloggen är intressanta. Detta kommer bli ett mail som egentligen inte har så mycket att komma med eftersom jag skriver detta helt impulsivt och utan syfte. Jag kände helt enkelt att jag ville höra av mig till dig.

Jag försöker omvandla dina ord om elever på mina egna barn som är 3 resp 6 år. Det där om att inte se in i framtiden och vad barnen eventuellt var på väg att göra utan vänta och se, eller avbryta och fråga om det de tänker göra är något som man får. Det försöker jag tänka på i våran vardag.

Jag har också fått upp ögonen på barnkonventionen. När jag läste till lärare fokuserade vi en hel kurs på barnkonventionen och dess historia och vad de olika artiklarna betyder för barnen i skolan. Först efter att ha börjat läsa dina inlägg och tankar har jag sett tillbaka på de där 10 poängen och tycker att de är bra!

Jag publicerar detta mail här. Därför det beskriver det jag vill verka för. Och för att min hjärta hoppar till av lite glädje:

  • barnkonventionen i vardagen – det vill jag verka för
  • barns rätt att få ha intentionen – och bli förstådda utifrån sina intentioner… det betyder att man väntar med att skälla, bråka och försöka förstå vad det var för något barnet var i färd med att göra och vilja… men att det liksom gick lite tokigt… se intentionen! Se den!
  • att få ett mail… det är värdefull och jag blir glad. Det blir en aning personligare. Och jag värms av viljan att skapa ord som är brobyggare mellan oss människor. Och det gör detta mail med mig.

Ett annat mail jag fick handlade om att dela med sig av information:

You can protect yourself with professional behavior. When faced with a dilemma, always ask yourself what the most competent professional educator you know would do in the same situation.

och det är jättekul att få en rad eller så – det är som att få en gåva. Den här meningen har jag hittat och den vill jag ge till dig – menar avsändaren. Klart jag blir glad!

Vi är mänskliga vi människor!

och sist ett uppdrag till alla oss lärare – vi som ska förvalta mötet med nya lärare och introducera lärare i yrket – vårt stora, stora ansvar:

Hej! Jag tänkte bara säga att jag verkligen gillar din blogg och att den ger mig hopp och kraft och en arena för tankar (även om jag själv ännu inte bidragit med något) och så vidare inför min allra första anställning som lärare efter lärarutbildningen!

Jag önskar det gick ett sus genom bloggsfären – vi skriver något för de nya lärarna… vi gör det… så de får våra omtankar och våra yrkesinriktningar. Jag ska föreslå det!

This entry was posted in Barns rättigheter, Mina läsare. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>