Läraransvar – en gång för länge sedan

Det är en aningens ödmjukt. I lärarens tal till sina gymnasieelever 1941 säger läraren:

Förlåt mig det som jag har felat!

Jag upplever genast sympati med denna lärare från förr. Det är mänskligt att fela. Det omänskligt att låta andra bära skuld för det man själv har gjort fel. Jag vinkar in i dåtiden. Grabbar tag i lärarens händer och säger
– Du, jag vill lära av dig!


Det här inlägget postades i Läraryrket och lärarrollen. Bokmärk permalänken.

2 svar på Läraransvar – en gång för länge sedan

  1. Plura skriver:

    Vackra ord. Underbart att läsa talet från för. En karghet i språkdräkten. Och en aning poetisk.

    Jag det tyder på en stor ödmjukhet att kunna erkänna sina fel och signalerar också förmodligen en mycket kompetent person. Plura

  2. Pingback: Lärare: an-svar och av-leg « Välkommen till verkligheten

Kommentarer är stängda.