I DN del JOBB (12 november 2009 av Cecilia Norrby) läser jag om de framgångar som följer om man slutar leta fel och fokuserar på det som är rätt, ser rätt och lyfter upp det som fungerar.
Så tänker jag kring pedagogik och elevers lärande. Det betyder inte att man gömmer sig för det som utvecklas eller att man lägger locket på kring det som måste och bör åtgärdas.
Skolan har länge varit en plats där lärare ser sin uppgift att ”fylla på” elevens brister. För att då ha ett uppdrag måste skolan hitta felen och åtgärda dessa. Detta är en förödande inställning. Jag hårdrar den men måste göra det. Att sluta leta fel utan se det eleverna kan är positivare och skapar utveckling. Det eleven kan blir fokuserat och där finns också en stor utvecklingspotential.
I artikeln ges förslag att man borde tillsätta en positiva haverikommessioner… ja.. deras ordval… där man lyfter fram de goda exemplen och låter dessa bli ordentligt undersökta, och där man kan ställa frågor till och om.
Det är en aning av sorg jag skriver detta. I min pedagogiska tanke tänker jag – hur ofta omsluter vi barn med deras möjligheter och hur ofta visar vi dem att vi ser dem rätt och hur ofta lyfter vi fram det.
Samma sak kan gälla ett kollegium – hur ofta lyfter vi fram det vi ser som är bra? Istället för att peta i det som blir fel… hur ser vi det som verkar positivt och förstärker något som är gott och verkar för det framtida, en möjlighet…
Samma sak gäller i det privata… hur ser vi det som är bra? istället för att se det som utgör en brist.
En aning sorgset skriver jag detta – och längtar efter att artiklar och kurser av det slag Harvard Business Schools genomför under temat: Happier. Är det inte dags att lägga om kurs?
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Felsökeri eller för att använda bibelns ord, du ”ser grandet i broders öga men inte bjälken i ditt egna”.
Och det kanske är det som smittar av att vi själva inte är tillfreds med livet och därmed söker fel på omgivningen för att härda ut. Kan tänka mig personer som har ett kontrollbehov fungerar just så.
Och visst, de perioder i livet jag ägnar mig ut utvärdering av verksamheter, lyfter jag fram det som är bra innan jag börjar prata om deras behov av förbättringar. Och förbättringars negativa sid är svaghet eller fel.
Med detta synsett har jag inte fått taggarna utåt som det annars blir av självförnekelse och förklaringar att vi är så unika så ingen annan begriper. Ett täcken på svaga kulturer i en verksamhet där alla är sin egen lyckas smed.
Kan känna igen det du skriver från skoltiden med hämskt röda rättningar i uppsatser man skrev. Det lyfte ju inte en precis att jobba och träna språket. Tur att man tog igen det i vuxen ålder.
Framför allt lyfta fram det som är bra men även våga säga att det saker att förbättra. Då för vi tillvaron lite framåt för fler och vi får en dynamik och energi i tillvaron.
Plurafunderingar en torsdags förmiddag i det gråmulna november.
Tack! Gracias för tipset om Harvard Business Schools HAPPIER.
Ha en strâlande vackert dag även om solen skulle inte skina där du är!
Jesús
Det är så som arbetsterapeuter gör när de arbetar. Tar vara på det friska, på styrkorna och jobbar utifrån det. Hur kan vi använda oss av det som du kan, hur gjorde du för att lära dig det, kan man göra så här också eller behöver du tänka på något annat sätt. Hur tror du att du bäst…och så vidare och så vidare. Barnet i centrum, kanske att jag är lite pedagog i alla fall :).
Jag har länkat hit från mig.
Du har rätt.
Vi måste sluta göra felsökningar.
Jag funderar vidare.
Det blir så mycket lättare i alla möjliga sammanhang om det positiva och konstruktiva får råda. Det är så lätt att leverera negativa kommentarer, som tynger ner. Framåt med nya infallsvinklar och en portion humor i tillägg så lättar man på trycket och de goda idéerna kan få luft! Trevlig helg!