Den ansvarsfulla gränsdragningen
– Jag är jag.
Jag är jag skapar det tydliga
– Du är du.
Då jag skriver:
Jag är Anne-Marie!
Så har jag gjort mig till ett eget subjekt,
och en benämnd individ bland andra.
Det betyder att jag är benämnd.
Jag är benämnd och är en individ.
Jag tillhör därmed ett vi.
Den som är benämnd kan också benämna:
– Du är Lisa!
Anne-Marie och Lisa.
Det är vi!
Om man respekterar en individ (ett jag),
det specifika (ett namn),
kan man tänka i en helhet.
Anne-Marie är Anne-Marie.
Det betyder att det som är
Anne-Marie
är Anne-Marie.
Hon är den hon är.
Utan värderingar så är hon just det.
Lisa är också Lisa.
Hon är också just det hon är.
Lisa.
Då jag Anne-Marie ser rätt på Lisa
ser jag en egen person,
med sitt specifika egna,
och benämnd för den individ hon är.
Lisa!
Det är stora saker detta!
Det är nästan en befrielse
att göra något så enkelt
men samtidigt så stort.
Tänk dig då frågan:
– Vem är han?
och då få svaret
– Han är ingen!
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
