Naturligtvis har vi fler begrepp och många, många mer ord att förklara om dåtiden. Vi har erfarit den, fått den berättad för oss, förstått den genom skola och våra ord blev erfarna. Men då vi talar om framtiden har vi inte tillräckligt med språk för det framtida. Det blir samma ord som de dåtida som ska beteckna det framtida. Det fattas ord. För vi vet inte ännu.
Det vi kan göra är att förklara vår tid här och nu. Den kan vi sätta ord på. Och det kan vara en bra början att göra det. Hur ser det ut där vi är idag? Sätt ord på nutiden.
Då kan man börja här och nu med eleverna och i klassrummet. Vad är det jag ser? Hur ser saker och ting ut i ljuset av denna dag? Det kan visa sig att en hel del elever skulle må mycket bättre av att vi inte hämtade informationen från deras dåtid. Vem är du idag lille vän? Det är ett anslag i tiden!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
