Min barndom – en slags copyrighthistoria

Min barndom är min alldeles egna. Den är det copyright på. Om jag börjar från början så måste någon annan berätta berättelsen om mig. De har copyright på sina historier om mig. Då jag börjar ta skrivform och berättarform så har jag exklusiv copyright på min barndom. Jag har copyright på mitt liv också. En del försöker skriva in sig i min bok och det är väl bra men det sorgliga är att det är jag som har copyright på den historien de skriver in sig med. Mitt vuxna förhållande till min barndom tänker jag verkligen copyrightskydda. Det gör jag för att historierna blir så spännande och roliga. Frågan är om dessa barndomsskildringar nu tagit klivet över till något slags påhittat. Då måste jag skydda min påhitt från intrång. Det är nu så att jag själv måste säkerställa mina barndomsskildringar så att de inte blir påhittade historier med guldkant och knapriga skorpor. Då får jag be någon annan berätta så får jag sitta där med mitt papper och min penna och undra om det verkligen var bra det här.

– Va… ska jag ha en spökskrivare… ?

Vad detta inlägg ska tjäna för syfte har jag ingen aning. Man får skriva för att det galet roligt. Om ungarna i skolan fick skriva för att det är galet roligt skulle skrivandet säkert kännas mer kreativt.

KORT RESUME av detta inlägg!

Mitt liv är en copyrighthistoria! Jag är själv förläggaren. Det vill säga jag förlägger min historia och glömmer bort en hel del. Annat framstår som så stort och så fantastiskt. Minnet är en bra redigerare och redaktör.

LEKTIONSIDE

  • Skriv bara på om allt som kommer för dig.
  • Lek och ha roligt med tangentbordet, pennan, pappret
  • Strunta i alla former… om pappret inte räcker skriv på toarullen…
  • Skriv in dig.
  • Sedan låter du dig förvånas… VA… har jag skrivit det här… Men vad menar jag med det…
  • Då gör du en resumé så kan läsaren välja att läsa det långa eller det korta!
  • En resume är jätteknepig att skriva – för då måste man ju ge läsaren det där som var själva kärnan i det man skrev – och tänk om det inte riktigt fanns någon…
  • Ha så roligt. Det har jag!
  • Skriv! Strunta i alla former!
  • Lek!
  • Ord är som lego. Möjliga att bygga slott av… och sedan bryta ned till enstaka ord… bygg om och bygg igen… njut av det du kan formulera… låna förfärligt mycket av dina kompisar, av DNs chefsredaktörer, av Mats Öhlins blogg, av recepten i kokböckerna… lek… lek… lek…
This entry was posted in Skriver om ditt och datt. Bookmark the permalink.

2 Responses to Min barndom – en slags copyrighthistoria

  1. Lisa says:

    Jag leker jag med…
    Idéerna poppar upp varhelst jag går, och med kameran/mobilen i fickan så är det så mycket lättare. Det här kan man blogga om, det här blir en historia. Ett nytaget kort, ett ögonblick som passerar, en tanke föds och sen längtar man hem till datorn och skrivandet. Är vi riktigt kloka, vi som gillar att skriva?

  2. Anne-Marie Körling says:

    Lyckliga oss lekande människor.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.