Oftast säger vi att vi ska locka fram elevernas engagemang och vilja. Jag har till och med skrivit det i en bok eller två. Elevernas motivation ska vi ta vara på. Idag skulle jag hellre vilja skriva – Jag skulle vilja och önska att eleverna får låna det engagemang som läraren känner, visar och modellar. Det är läraren som i sin roll och betydelse är den avgörande faktorn för engagemanget och motivationen. Så hellre… utveckla lärarens motivation och arbetsglädje. Då följer eleverna med.
Det kan tyckas hårt. Men engagemang, motivation och passion är så förfärligt smittsamt. Och den utvecklas i samspelet med någon annan.
Likt en skådespelares rolltolkning skall även lärarens engagemang vara. Så besviken jag skulle bli om jag betalade en teaterbiljett för att se/höra en föreställning utan angagemang. Samma sak gäller skolan och den enskilde pedagogen. Det är eleverna som är våra kunder. Dem skall vi värna. Så även vårt eget rykte….det där som sprider sej utan att behöva präntas på papper!
Till många lärarstuderande har jag gett rådet att i bejaka dem som är positiva i arbetslaget. Utestänga slentrianen. Och precis det du Anne-Marie skriver; Ge av dej själv, då får du så mycke tillbaka.
Exakt! Om man har en oinspirerad lärare är det inget som känns kul för eleverna. Däremot så kan även elever inspirera en trött lärare.
Jag fick berättat för mig om en klass som fick lära sig om kroppshållning: så här ska ni sitta för att förbättra ert betyg. Varav ”kroppshållningsläraren” sedan fick berättat av en kollega att denne haft sitt livs lektion. Elevernas kroppshållning påverkade läraren så att denne höll sin bästa lektion! 🙂