Lärande interaktion och hur den ser ut för läraren och för eleven

Eleven vill ha relation, läraren vill ha framtid, och aldrig finner de varandra!

Ibland tänker jag mig läraren som oseende, jäktande och skyndande. Kanske kan detta vara en bild av mig själv som sådan. Ja, jag tänker så att jag kan se ut så för ett litet barn som letar efter en vuxen i den pedagogiska världen. Låt mig tänka:

Vad ser eleven i den vuxna:

Eleven söker i första hand relationen. I nära anslutning till relationen finns kommunikationen. Kommunikationen är nära samanbunden med intresset som läraren har för innehållet. Alltså är allt relation och kommunikation och något som läraren är intresserad av som skapar elevens nyfikenhet. Kort och gott kan man kanske säga att läraren är en vuxen som svarar på eller gestaltar frågan – Vad gör vuxna människor egentligen?

Vad gör vuxna med barn?

Ja, det sorgliga är att vuxna inte svarar på den frågan barn ställer till vuxenvärlden. Vuxna ser barnet, ser världen, ser framtiden. De skyndar över den viktiga interaktionen där modellandet, lärandet och visandet inte synliggörs. Jag tänker ibland att vuxna inte förstår sitt värde. Det är lite märkligt. Men så tänker jag. Om man tänker att man ska ta sin vuxenhet på allvar så kanhända att man visar och modellar, berättar och gestaltar det man vill att ungar ska lära och förstå. Barn letar efter relationen till vuxna. Vuxna letar efter framtiden i barnen. Det gör att själva mötet går förlorat. Det sker något i de viktiga nuet som vi inte hinner famna.

Och det tänker jag är allvarlig.

This entry was posted in Läraryrket och lärarrollen. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>