Det är inte så enkelt med ord helt enkelt!

Orden vilar där mellan oss. Vi tar dem till oss så olika. ”Arm” skriver någon med vatten. Det är en flyktig sak att skriva med vatten. Alldeles snart har solen suddat ut det skrivna. Men ordet ARM har nog ingenting med själva kroppsdelen att göra. Mer med det stora med detta flyktiga arm på asfalten är att jag tolkar det som:

någon som förtjänar medlidande (ja, det är ordboken som skriver så. Jag måste diskutera med min ordbok från 1986 för jag tänker inte att någon endaste människa förtjänar medlidande utan självklart ska få känna sitt behov av andra människor utan att det ska handla om en slags värdering och något som ska förtjänas).

Men detta med ord gör det besvärligt. Jag läser asfaltens stora ”arm” och tänker på de armar jag alldeles nyss fotograferar. Mina armar förtjänar bara att publiceras. Som en ytterligare beskrivning av vad ordet arm kan betyda:

Jag blir lite full i skratt. Ordet arm är inte ett lätt ord om man börjar peta in detta ord i meningar. Min ordbok ger armarna ett innehåll:

Man kan sitta med armarna i kors (då måste man faktiskt böja både ordet arm och själva kroppsdelen arm annars går det inte. Man kan inte sitta med en arm i kors. Det går inte. Jag försökte alldeles nyss9.

Kröka arm kan man också göra. Men det vill jag inte göra i bloggen. Jag har etik och moral i denna blogg (men i och med detta har jag ändå sagt en hel del om det där med att kröka arm och inser varför folk säger kröka… det är väl spännande?).

En mänsklig arm har också en motsvarighet hos aporna – säger min ordbok. Det kan vara bra att veta i dagar där aporna inte får kasta sig fria i lianer utan får alldeles för lite armlängds avstånd till oss människor. Vi människor däremot vi har alldeles för långa armar (makt och sådant visar sig i armarnas längder).

Ja, det är inte helt lätt att bara skriva ARM på asfalten eller fotografera några lösryckta armar på ett bord.

Det är inte så enkelt med ord helt enkelt.

och om man vill kan man ta allt väldigt ordagrant. Då betyder arm ”långsmal utskjutande del av föremål”! Och genast förstår jag varför människan måste dit och peta i orden. Hur kreativt kan inte en sådan mening upplevas. Man måste helt enkelt sätta lite liv i den.

Jag avslutar med sjuarm! Vilket sagoord! Och hur gör man det? Jo, man tager ordet arm och man tager ordet sju. Sen sätter man ihop det lite som man vill. Armsju… eller sjuarm?