Till min vän – detta ser du från min axel

Körling fotograferar i bilar 2010

Du sitter på min axel säger du alltid.

Sen frågar du mig – vad ser jag?

Jag tänker att jag ska ge dig ord för det du ser där du sitter på min axel. Idag såg du:

• en drakballong som slitit sig ur ett barns händer och självständigt flugit upp till takfönstret i det stora shoppingcentret

• du ser en vacker människa komma emot mig och fråga – Vad tror du om en kopp kaffe… vill du ha något gott till?

• du ser hur ett barn kommer springande rakt mot mig för att sedan springa förbi och glädjetjutande gömma sig bakom en papperskorg och strax därefter kommer en galet lekfull pappa och säger – Var är den där busiga lilla ungen?

• du ser en bro öppna sig och släppa igenom båtar med höga master. Du ser också bilarna som hostar avgaser och bilfönster som vevas ned och de mobilsamtal som talas i bilarna sipprar ut i verkligheten.

• Du ser en staty med en läsande flicka. Det är en så förstenad lässituation att det nästan inte går att säga att flickan längre läser. Hon har stenögon och texten syns ristad i sten för alla tider.

• Du ser hur mörkret raffsar åt sig solstrålarna och kallar hem dem med en slags oemotståndlig dramatik.

• Men om du kunde lyssna hade du fått höra denna sång: