Skolans produktionstanke – industrialismens grundtanke

Skolans roll hör alltid samman med samhället i stort. Det glömmer man alldeles för ofta bort i skolan. Klassrummen är ännu och dessvärre fortfarande utvecklade och framtagna för att producera och generera en ny kunskapsbank, formbar och för att förstå och ta ansvar för den produktion av någonting som ska ske senare. Det är bara det att den produktion vi en gång så fiffigt bidrog till, alla tvättmaskiner som började tvätta med olika program från ylletvätt till 90 graders vittvätt inte längre existerar. Skolan måste och bör och ska därför utbilda med ett helt annat fokus. Den att industrialismen är en era som vi för länge sedan passerat. Vi lever inte i ett sådant samhälle längre.

Vi lever i något helt annat samhälle. Frågan är om vi ser det? Om vi förstår det? Och om vi med egna ord kan formulera den? Och i så fall – vad är det vi måste och ska göra i skolan då vi inte längre ska producera elever för en industri och en vällingklocka som inte längre klämtar för den slags gemenskap som löpande bandet erbjöd och där varje medarbetare var en del av maskineriet?

Vad är det för samhälle vi lever i? Vad är det för kompetenser vi behöver framöver?

Jag har mina gissningar! Jag tror allt handlar om kommunikationsförmåga, kreativitet, relation och ansvar om och ansvar för, globalisering, gränslöshet, demokrati. Det sista ordet tror jag mycket på. Jag tror också att detta ord kommer få möta sina verkliga prövningar.

Det här inlägget postades i Verkligheten och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

5 svar på Skolans produktionstanke – industrialismens grundtanke

  1. Hans Renman skriver:

    Helt rätt!
    Och det ska ju du och jag få diskutera strax! Ser fram emot det!
    Om en vecka åker jag till första stoppet på ”European Road Trip 2010-12” – Barcelona. Det är en ÄNNU större utmaning att få upp ögonen för detta i länder som Spanien, Grekland, Italien, Frankrike… För att inte tala om Balkan, Cypern, gamla centraleuropa…
    Men lik förbaskat har vi lite brådis med att ställa om nu i Europa, för att med Darwins ord kunna anpasa oss till en ny situation.
    Ibland tror folk jag talar med att det här innebär att skolan inte längre ska lära ut kunskaper. Så är det givetvis inte. Däremot är det uppenbart att skolan måste göra väldigt mycket MER, ge väldigt många FLER kompetenser än idag.
    Det innebär att framtidens skola är en ännu viktigare plats, som jobbar med ännu fler saker, som ställer ännu högre krav på lärare och elever. Och rektorer.

  2. Plura skriver:

    Nåja A-M, visst har vi lämnat industrisamhället som arbetskarftsbärare för 45 år sedan. Men inte som välståndsbärare. Den står för över 50 % av BNP.

    Och vad dessa prylar vi tillhandahåller har öppnat upp tidsfönstret. Först var det hushållsapparater för att få ut kvinnorna i arbete. Sedan när kunskapen ökade förfinnade vi sättet att producera varorna. Villket gjorde att kravet på kunskap ökade hos de som är på verkstadsgolvet. Ta bara exemplet lastbilar. Det pris du betalar för den består till åttioprocent av kunskap. Det glömer man bort i debatten.

    Och ta bara det vi idag ägnar oss att i sociala medier. Det är tidsutrymmen vi skapat i att utbilda och kommunisera med varandra som inte fannas mer än i någras hjärnor för 10 – 15 år sedan. Sociala media har gjort att vi fått tid till annant än att flänga runt på konferenser och kurser. Och som jag utnyttjar för att skapa distansutbildning på nytt sätt via webben. Till förfång för förlag som inte behöver trycka pappersböcker. Samtidig som du skapar en interaktivet mellan kursdeltagare på ett annat sätt än tidigare.

    Och allt detta är det ordet kommunikation och förmågan att att använda språket som avgör framtiden. Men glöm inte att vi trots det behöver framtida generationer som är fena på teknik och naturvetenskap. Lite som jag skrev om i min blogg om vad som hände när industrialismen bröt fram på 1800-talet. A.O. Wallenberg var en tredelad person politiker, journalist och bankbyggare och det redan på 1850 – 1880-talet. Plura

  3. sspirit skriver:

    Delvis tycker jag att det stämmer den här bilden av relationen mellan skolan och industrialismen i den mån där man vill beskriva en mindre klyfta mellan utbildning och arbete.

    Men sen tänker jag att i alla tider har behövs kreativa, kommunikativa, ansvarsfulla människor och de som historien minns är de som har brutit ut normen. Industrialismen har inte varit skapad och byggd av människor som ville stanna kvar i jordbruk och handverk och under de förutsättningarna som dessa innebar.

    Borde man inte vara klokare nu och ta vara på historiens lärdomar? Uppmuntra, värna, ge röst och utrymme till den kreativa, kommunikativa, ansvarsfulla människan, utan att denna känna sig anarkist när ”normen” bruttas ut. Och kreativitet, kommunikation och ansvar kan finnas i ett oändligt antal former.

    Den svåraste frågan är Hur ska vi göra det? Jag vill tro att det är inte omöjligt.

  4. Plura skriver:

    sspirit – varje epok har sina mönster av fribrytera som sett andra mönster än sin tidigare generarioner.

    Produktivitetsprång har gjorts. Idag är jordbruket i Sverige en spillra sysselsättningsmässigt. Men vi svälter inte. Industrin som jag tro de flesta förknippar med skitiga och bullriga miljöer existerar inte idag. Där har handkraft bytts ut mot högmekaniserad produktion, vilket har fått till följd att dom som är kvar på ”golvet” måste ha kunskaper om matematik, programmering, mm.

    Samma öde har kontorsjobbet gått. Från havet av skrivmaskinsbiträden till enstaka sekreterare. Eller tryckeribranschen. Där du hade grafiker som ritade tidningarna till att det idag är journalister eller redaktörer som ritar papperstidningen och skicker den upp i molnet till något tryckeri nära dig.

    Eller det som håller på att hända med bokbranschen och molnet. Både ett hot och en möjlighet. Att kunna få en större marknad snabbt, samtidigt som du kan återuppliva tidigare utgivningar. Både utgivning av pappersböcker och sättet att producera och sälja dem kommer att ändras. Där internetbokhandeln är förstadiet till ett helt nytt sätt att jobba. Det kan man märka med modebloggar. De är trendsättare och impulser till köp på bekostnad för de flaschiga modemagasinen. Med ändrade vanor hos den yngre generation kommer alltid tillvaron att ritas om.

    Hela tiden ritas kartan om genom att tekniken hela tiden skapar tid till annat. I den meningen har vi också lämnat tjänstesamhället i många delar.

    Det som finns kvar av det traditionella samhället är de företeelser som kräver handkraft eller någon form av kunskap som inte går att förpacka. Detta ställer till det sysselsättningsmässigt. Vad ska alla göra som inte platsar av en eller annan anledning i dessa yrken?

    Jag har inte svaret, men det ligger en spännande utmaning i hur vi ska bygga ny kompetens för att ska morgonsdagens välstånd. Plura

  5. Anne-Marie Körling skriver:

    Jag tackar för tillförande tankar. Att vi lämnat förmedlingen till förmån för något annat är jag nog helt inne på. A-M

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.