– Biljetten tack, sa konduktören buttert.
– Biljetten? svarade jag med förvåning. Jag är bara en vanlig resenär i mitt eget liv!
– Det kostar det också, man måste ha biljett! sa den fullkomligt charmlöse konduktören.
– Va? Jag sitter ju bara här på en parkbänk och filosoferar över vart jag ska resa, säger jag lite drömmande.
– Vi löser in biljetter för alla slags resor, den där drömresan kostar också, se så visa fram biljetten, sa konduktören en aning militäriskt. Han hade ju sin konduktörsutstyrsel på sig.
– Jag vill resa till sjunde himlen! sa jag en aningens för drömmande… den resan vill jag göra!
– Till sjunde himlen. Vilka krav du har på resmål. Men biljetterna till den resan löser man enkelt genom att beställa på internet, flyg och sådant tillkommer förstås, resan är ganska märklig och du kommer få äta upp din returbiljett…
– Men jag vill också åka till Flen, svarade jag putt. Du förstår att jag sitter där jag sitter och drömmer mig bort en aning och så kommer du här och kräver ett reseintyg. Jag funderar över var jag ska bo också. Finns det några resor med färdiga boende?
– NÄ! Jag är bara biljettkonduktör! Det är allt jag är! Allt det andra tycker jag ligger utanför min profession.
– Vet du, jag tycker du har glömt bort vad resor är för något. Resor handlar om att drömma sig bort. Drömmar kostar inget.
– Jo, de kostar en hel del. Och boendet. Ja, vad sägs om att bo i ett korthus? svarade konduktören en aning argt.
– I ett korthus? Men å så spännande. Det kan jag verkligen tänka mig. Jag undrar vilka kort jag skulle bygga huset med.
***********
Jag har ett behov av att leka med orden! Jag kunde inte låta bli att skriva något intetsägande och fullkomligt meningslöst. Ni behöver inte läsa!
Jag behövde läsa och jag njuter :).
Ha en lekfull dag, Anne-Marie!
Fast jag har ju redan läst när du säger att jag inte behöver… hahaha. Håller med ovan det var liksom njutfullt. Leka bör man!