Alla helgon och detta ljus och Karlavagnens tysta buller

Jag tycker om åtbörder. Att för en stilla stund lägga annat åt sidan, flytta in sig i ljus och tanke. Jag tycker om den hundradels sekund när lågorna fladdrar i mörkret och ljuset drar till sig människan. Som om vi alla behövde tänka. Och värma oss. Och tygla ljus. Och få det!

Och natten slöt sitt mörker kring oss där vi vandrade bland de döda och minnena smög efter oss i olika hastigheter. Jag höll omsom min mammas händer och ibland min morfars. Jag tänkte på de som en gång talade in verkligheter i mitt liv och ibland ännu idag gör så. Jag tänker på mina minnen. Hur de kan verka som ljus i personliga mörker. Och givetvis tvärtom.

Och ovanför oss den stora svarta himlen med Karlavagnens tysta buller.

Läs också här!

Det här inlägget postades i Verkligheten och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

1 svar på Alla helgon och detta ljus och Karlavagnens tysta buller

  1. jos skriver:

    jag tycker mycket om den sista meningen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.