Det var först efter min grundskoletid och tyvärr också efter min gymnasietid som jag förstod fullt ut vad lärande var för något. Jag minns hur jag upplevde hur underbart det var att verkligen få grubbla på saker och ting, få utmaningar och få utveckla mitt tänk i relation till dem. Jag studerade då på Universitetet. Jag tror inte att läraren var så fantastisk didaktisk eller så – men ett vet jag – läraren gillade sitt ämne. Fullt ut. Och det är inbjudande.
Om man brinner för något tänder man också någon annan!
Det jag upplevde var att jag lärde mig. Något hände i mig. I huvudet. I själva tillståndet att vara människa. Jag har sedan dess njutit av att studera.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
