Is och snöflinga

Det tysta breder ut sitt vita täcke över alltsammans. Det gnistrar i minusgraderna. Jag förstår vintern. Grammatiken i permafrostens språk skiljer sig från ökensvandrarnas. Jag ser en snöflinga försiktigt lägga sig till de andra och långsamt och metodiskt bygga upp en annan värld. Några kramar ihop sina händer till snöbollar och snögubbar men jag åtrår den lilla snöflingas kamp om det självständigt unika. Kanske krävs det kyla för att inte sammansmälta med isberget.

This entry was posted in Barns rättigheter. Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.