Frågan som ställs på google hamnar i mitt knä!
Jag vill gärna svara för frågan är naken och undrande. Inkludering är allt som välkomnar tänker jag spontant. Inkludering handlar om vårt absoluta behov av att tillhöra en grupp. Låt oss säga en klass. Låt säga att vi går i en klass. Den klassen tillhör vi i. Vi är alltså en grupp. Den grupp vi är blir vi också en grupp tillsammans med. Om det är en klass av elever är det läraren som manifesterar och signalerar inkludering. Inkludering är mer än att bara hysa elever i rummet. Inkludering börjar med människosyn och tanken om våra medmänniskor. Det är i tanken inkluderingen äger rum.
Inne i våra tankar omtänker vi eller utestänger vi. Det är djupt inne i våra föreställningar som vi inkluderar eller exklucerar. Det börjar där. Därför är det så viktigt att vi talar om värdegrund och skolans uppdrag. Och att vi tillåter varandra – inom lärarkåren – att utveckla våra inkludering, dvs våra föreställningar om eleverna.
Våra föreställningar kan exkludera elever och vi börjar omedvetet agera exkluderande. I den fysiska formen exkluderar vi när vi kastar ut eleven. Att kasta ut en elev från ett sammanhang är ett straff. Därmed iscensätter vi den inkluderande tankens motsats. Den att inte få tillhöra. I det djupaste perspektivet, i det djupt mänskliga betyder exkludering fara. Man är utanför gruppen och det är därmed en stor risk att man blir något byte för något hotfullt.
Jag kan och vill inte exkludera. Jag vill heller inte tala om inkludering. Inkludering är ett märkligt ord i mina öron, och jag hoppas det föddes på grund av exkluderande av elever. Att verka för det motsatta är för mig en viktig sak. Jag tror att vi ska arbeta med vår syn på människan, och detta uppdrag ligger främst hos oss vuxna. Vi kan aldrig någonsin begära att barn förstå och kan förstå hur man är mot andra människor om vi vuxna inte gestaltar detta. I skolan är det vi lärare, och all annan skolpersonal som är ansvarig, där är barnet en elev och med skolplikt. Om vi exkluderar gör vi något mycket allvarligt.
Inkludering är ett slags omfamnande av en individ, en som är den som individen är, med sina fel och brister, och som ingår i denna grupp, som kallas klass, i denna byggnad som kallas skola, på denna plats och i denna tid.
Ni som vill verka för hur att förstå inkludering är varmt välkomna att stötta omtanken här!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Jag håller med dig, varken exkludering eller inkludering är något som jag kan eller vill förknippa med människovärde. Med detsamma jag hör eller ser dessa ord ,den enda jag kan tänka är ”inklusive/exklusive moms” och prislappar – då förstår du svårigheten jag har att prata och tänka i samma termer om människor.
Jag föredrar att förstå dessa ord i DELAKTIGHETENS mening – man är eller inte delaktig i en grupp och i en sammanhang. Och det är man eller inte efter vilja, intresse, kompetens,ansvar, uppdrag,engagemang. Man är eller inte villig att dela med sig eller med varandra. Och jag hoppas att alla har tillåtelse att vara delaktiga eller inte.
Jag snuddade vid en nyhet på radion (var det vetenskapsradion?) som menade att det är bättre att vara mobbad och längst ner i hierarkin än utanför. Jag tror att tesen byggde på någon form av murmeldjur och är inte säker på om det finns någon form av moral eller budskap?
Jo – allt är bättre än att vara utanför. Det finns en anledning till att bannlysning länge var det starkaste straffet!
Inkludering kan tolkas på sammasätt som intergrering.
Finns det någon skillnad och innebär det att personer kan bete sig hurs som helst?
I praktiken är det en oerhört stor fara eftersom praktiken kanke inte är den samma som teorin