I varje fönster vilar en överraskning. Glaset sätter gränser för begäret. Vi får se och sukta. Det är bra med glas mellan begär och möjlighet. Vi kan stå på ena sidan glaset och fantisera om hur god grädden är på tårtan, hur marsipanens smakar och vem som skulle få rosen om vi delade på tårtan och rosen blev så där ensam kvar på tårtfatet, utelämnad åt alla och ingen.
Det är bra med glas mellan saker och ting. Det betyder att man kan, utan att sätta begäret i absolut första rummet, få önska, längta och fantisera. Vi får berätta utan gränser och sätta ord på utan begränsningar. Vi får peka och vi får fokusera. Vi kan tryggt välja och vraka. Vi kan ta allt vi vill för så är det i vår fantasivärld. Utan att få något alls för så är verkligheten. Det är tryggt att stå på ena sidan om glaset. Och tänka, drömma och klä i ord. Det är en slags fördröjning mellan fantasi och verklighet. Det omöjliga och det möjliga.
Så dagens ord blir fönstershoppa!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
FÖNSTERSHOPPA- Det ordet fanns inte i den by där jag och mina kamrater växte upp. Kanske i någon annan by men inte vår. Fönstertitta hette det då. Och det gjorde vi i vår lilla by.Den stora fönstertittardagen var SKYLTSÖNDAGEN. Då gick nästan alla i byn till Konsum och Bergstedts affär för att fönstertitta. Affärsgolven var beklädda med mattor. Diskarna pryddes med röda dukar, papper och krulliga snören Vi tittade på det dekorerade grishuvudet, ljusstakarna, julgranskulorna i olika färger, korgen som var fylld med röda vackra äpplen och som vi kunde gissa rätt antal på. Naturligtvis beskådade vi även de leksaker som var exponerade på det sätt att fantasin igångsattes. Det var då som vi blev inspirerade att berätta/skriva julens önskelista. Som det står i visan ”önska kostar ingenting”. Nej, det kostar ingenting att fönstertitta eller fönstershoppa. Fönstershoppade, det var ju precis det vi gjorde men det ordet, var vid den tiden, inte uppfunnet i vår lilla by.
Underbart! Anne-Marie