Individualisering och demokratins infrysning

Att feltolka vad individualiseringen är och inte genomföra den i relation till gruppen är att sätta de demokratiska aspekterna av skolans uppdrag  ur spel.

Individualiseringens effekter, dvs den missförstådda individualiseringen,  är katastrofala. Det måste jag skriva då jag läser i Skolverkets rapport om hur det står till i skolan. Vi har ett uppdrag att fostra människor för och i en demokrati. Och hur blir man skolad i demokrati med ett uppdrag att självutbilda sig och inte inkluderas i sammanhang och grupp förstår inte jag hur demokratitanken ska kunna leva.

Elevdemokratin skall vara daglig. Men det går inte att bli demokrat med sig själv. Det är fullt omöjligt. För att utveckla demokrati och förstå den behöver vi alltid en annan människa och en grupp som det sker saker i, viljor som spretar hit och dit, oliktänkande som tillåts tänka, mångfaldsröster…

Det är tämligen självklart att elevdemokratin stryker med och försätts i tomrum då individualiseringens effekter blir så missförstådda att eleven hamnar i ensamhet med sitt kunskapsinlärande. Lärandet är per definition socialt. Vi lär av varandra, med varandra och ihop med en grupp. Att lärandet i sig blir en demokratisk handling mellan elever är något som ska lyftas fram och utvecklas ytterligare.

Demokrati med sig själv! Jo, jag tackar jag! Envärldshärskare i individriket!

Det här inlägget postades i Barns rättigheter och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.