Visst går det att vända utvecklingen! Det är jag övertygad om. Jag tror dessutom att den redan äger rum i spridda klassrum, i delar av skolor, och i hela skolor. Tror? Det fungerar inte att tro.
Det är det som är en del av problemen med skolan. Vi har inte valida data i våra skolor. Vi följer kanske upp men vi undersöker inte vad som händer om vi förändrar och genomför saker och ting. Vi jämför inte våra resultat.
All skolutveckling handlar om att börja med någonting och se vad som händer om man genomför något medvetet kring det man börjat titta på. Och sedan titta på skillnaderna. Och försöka göra en analys av de åtgärder som sattes in. Men om vi aldrig tittar och säger nu börjar vi titta på detta fenomen så kan vi heller inte avgöra om vi förändrar något.
Jag hörde en rektor säga – låt oss känna i magen det vi vet! Jag vet att jag kände magont då detta bedömningsredskap, alltså min subjektiva och väldigt känsliga mage skulle betyda skolutveckling för elever. Jag fick riktigt ont i magen av att åtgärderna mer handlade om att köpa in kopiatorer än om att utveckla något som handlade om bedömningar.
Vi kan inte tro. Vi måste veta! Och vi måste låta eleverna vara med och veta. De är dem de handlar om. Det är tufft att komma tillrätta med skolresultat om vi inte tar en avstamp i något verkligt. Det blir lite svårt att veta vart vi är på väg. Trots att vi ser ut att sjunka som en sten i jämförelse med den övriga skolvärlden!