Det konserverade caféet

Jag fick en mötesplats, kom till adress den och den, klev in på ett café och hamnade rakt in i fyrtio-femtiotalet. En kvinna satt i ett hörn, hon var som klippt och skuren ur en annan tid. Det vackra golvet och all inredning en smak av något jag aldrig tidigare sett. Den gamle mannen som huserade också en slags rest av gammal caféanda. Där satt vi sedan och diskuterade det framtida pedagogiska arbetet i några timmar medan snöflingorna långsamt lade sig tillrätta utanför på gatorna. Snöflingor kan falla oavsett tid. Jag pulsar hem och Stockholm tycks mig såväl bekant som främmande.

Det här inlägget postades i Barns rättigheter. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.